Jullovet 2010

... i dess planerade utförande:
Lugn och ro och mycket tid att fixa och ställa i ordning hemma. Och tid att jobba lite lätt, läsa in sig på viktiga saker och så i det där harmoniska hemmet där stressen lyser med sin frånvaro. Där emellan lite god mat och fint umgänge.

... how it turned out:
Åka runt, sova borta, sova hemma, sova borta, vakta barn, åka runt, fika, fika, äta, äta. Dåligt samvete och stress för att man inte har jobbat, inte fixat och inte ställt i ordning. Men umgänget var fint i alla fall.

Alltså finns det något som heter lugn jul eller är det naturens lagar att man ska flänga runt tills man inte vet var man är och vem som bjuder på fikat framför en?

Just wondering.

Jul i vårt hus

Vid det här laget känns det nästan på riktigt att bo i Helsingfors. Men en gnutta turistkänsla sitter kvar, och det är ju bra!

Igår bakade vi ut pepparkaksdegen vi rörde ihop för en vecka sedan. Det luktar fortfarande gudomligt gott i hela lägenheten, och på bordet står mitt all-time finaste pepparkakshus! Inte helt klart ännu, men sedan ska det förevigas.

Nu lyxfrulle, sedan frissa, julgransinhandling och ett besök i Saluhallen. Bouillabaisse ska det bli ikväll. Dör en smula bara av tanken på hur gott det är.

På önskelistan

Bara 90e. Här.

Allmänt svindyr. Här. Om man vill ha flera, vilket jag vill.


Och så ett vitt soffbord. Ett snyggt. Men de finns ju för tusan inte.

Wishbone chair

Vet inte om det beror på att jag snart flyttar in i ett nytt hem eller om det bara är en släng av materialism, men plötsligt tycks mitt ha-begär oändligt.

Hans J. Wegners designklassiker Y-stolen. Yes please.

På önskelistan

Den där elefantkudden från svensk tenn, please.

Här men inte här

Redan två veckor bakom mig på nya jobbet, i ny(gaml)a landet. Men det känns liksom inte på riktigt ännu, alltså det där med att flytta hit. Allt har gått så snabbt att min mentala sida fortfarande lever vardagslunk i Råsunda. Att bo hos mor och far på landet bidrar inte direkt till att det känns på riktigt, det är mer som vilken jul-, eller sommarsemester som helst. Med lite jobb då.

Undrar när myntet trillar ner, jag bor här nu. Jag är en basic finlandssvensk igen. Läskigt. Eller hurja, på lokalt språk.

No time for sentimentality

Det nya jobbet i det nygamla landet börjar på studs. Känner mig lite snuvad på min sista månad i Stockholm, då jag liksom hade tänkt göra och njuta av allt det där som inte går att göra och njuta av i Helsingfors. Som att ... äta på en massa mysiga olika restauranger, gå på utställningar, shoppa loss, fika med lokala vänner osv.


Min plånbok däremot tackar och drar en suck av lättnad.

Alltså den där absurda veckan...

... slutade med att jag fick ett nytt jobb! Och jobbet ifråga lyder under adjektiv som kvalificerat, kul och till och med ekonomiskt lönsamt. Herreminge, vilket flyt man har ibland.

Boktipset

Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk" är den bästa reportageboken jag läst på länge. Rolig, smart och analytisk på samma gång, och Sverigedemokraternas entré i riksdagen är liksom bara pricken på i:et till varför den bör läsas. Så sjuukt bra.

Läs den! Snela.

Absurd vecka

Har hunnit bli (typ) utkastad från en arbetsplats och blivit kallad till tre intervjuer i två olika länder. Och än är det bara onsdag. Var ska det här sluta?

Bemanningsbranschen - the dark side

Har haft en relativt positiv inställning till bemanningsbranschen hittills. Professionella rekryterare har gett mig goda erfarenheter. Men nu har jag fått se baksidan: för det företag som hyr in en konsult är konsulten just bara arbetskraft. Ingen människa. Så då konsulten berättar att hon ska flytta utomlands om en månad kan det mycket väl hända sig att hon finner sig utkastad 20 minuter senare. Med tårar i ögonen på gatan. Inte pga sorg för det förlorade jobbet, utan pga att man blivit reducerad till en vara. "Ingen idé att du är här och kostar pengar", liksom. Nähä. Men tack för uppskattningen.

Tässä tulemme!

Jobido! Här händer det grejer. Precis som den nya vardagen kickat loss och allt är så gott som frid och fröjd (okej, jobbet på det Stora amerikanska bolaget var nog inte riktigt min cup of tea) så bestämmer makens Stora amerikanska bolag att det är dags för omorganisering och erbjuder maken en flytt till Helsingfors. Den stora framtidsdrömmen serverad på silverfat. Men nu liksom? Det var ju sen vi ville flytta till Finland... Men ja, vi har klurat och funderat och bestämt oss för att packa ner vårt liv och flytta österut. På prov liksom.

Rise and shine

Kom hem vid ett-tiden igår natt efter födelsedagsfesten, men upprymd av vin och glada diskussioner som jag var kunde jag inte somna förrän närmare tre. Klockan 8 vaknade jag av att solen sken in och var så lycklig över min nya vardag att jag inte ens försökte somna om. Livet är härligt ibland.

Nu: storhandling
Sedan: den nya Kitchen Aid:en får visa vad den går för i storbak.

Efter vardag kommer fest... och vice versa

Hujedamig så tiden går snabbt! Helgen var finfin med bröllopsmiddag som överträffade alla förväntningar och övernattning på mysigaste Hotel Onni. Här snackar vi lyxfrulle!

Sedan tillbaka till Stockholm och Den nya vardagen med nytt jobb på Det stora amerikanska företaget. So far so good! Har alltid tyckt att vardag är underskattat.

I did it!

Jepp, jag hann! Med allt utom joggingturen. Men jogga kan man ju göra vilken annan dag som helst, eller hur?

Semesterkoma?

Idag har jag hängt lite med finaste Emma och hennes finfina avkomma. Eftermiddagen fotsatte mindre glammigt med matuppköp och tvättid, och nu sitter jag helt apatisk i soffan och väntar på att maskinerna snurrat klart. Inga krafter, ingen inspiration men myror i kroppen och en miljon saker som borde göras. Men what the heck, jag har hur mycket tid som helst att städa lägenheten inför morgondagens visning, laga mat, diska, printa manyblad och placeringslistor och packa. Jag hinner. För att inte tala om den där joggingturen jag borde gå på.

Familjer och familjer

Sverigesemestern blev en "av och an" till Kalmar och Öland. Trevligt men inte magiskt på något vis. När mannen återgick till förvärvsarbetet återgick jag till semester på Ingalunda med det som en gång var kärnfamiljen. Mamma, pappa, syster, bror och jag. Sällan vi alla samlas utan att de ingifta är med. Som bonus närvarade visserligen två systerbarn. Trevligt var det, men oj så tydligt det blev att DEN familjen inte längre är min främsta familj. Jag är stor nu, tydligen.

Nu är jag tillbaka med min alldeles egna familj (Matteo that is) i sthlm. Löv it.

Back in town

Vid tio-snåret i morse anlände jag med den stora rödvita till Stockholm efter dryga två veckor i fäderneslandet. Stockholm är vackert som vanligt och jag ur gängorna som vanligt, så här vid kast från ett liv till ett annat.

Stulen tvättid, korta nerver, rastlöshet och uppackningskaos har härskat den första dagen hemma. Middag med vin i nya antika kristallglas från 20-talet ledde till försoning i äktenskapet och har bäddat för kväll med hyrfilm (så retro!) och soffmys.

Imorgon: avfärd för Sverigesemester.

AC, j'adore!

Termometern visar sizzling hot 30 grader i skuggan, det är olidligt utomhus. Så, till dagens planer hör ett besök hos en sval svensk möbeljätte (förutom svalka behöver jag en mjölkvisp, I do!) och en lång bilfärd till Ingalunda i ytterskärgården. Lyxen i att kunna sätta sig tillrätta och ställa in valfri temperatur. Magiskt en dag som denna.

So long, ses när jag återkommit till civilisationen!

Gastronomiska höjdpunkter under semesterns första dag

Frulle: årets första fil med färska blåbär

Lunch: årets första smörstekta kantareller

Svärfar får det sjuuukt svårt att toppa det här till kvällens middag.

Kära com hem,

Morgonen började så fint med semester i sinnet, men ett samtal till Com Hem senare är humöret någonstans på branten till en ruin. Finns det ett värre rövarbolag än ert? Svordomarna räcker inte till att beskriva er kundtjänst. Fyra brev från samma bolag på en dag, varav tre var fakturor, och justeringsbekräftelser som tillsammans inte makes sense. Alltså allvarligt, aspirerar ni på att sätta rekord i användarovänlighet? Gratulerar, ni har lyckats. Så fort min bindningstid löper ut säger jag tack och hej och kommer aldrig åter. Capish?

Hur man tar sig till Ingalunda

När jag var liten hände det till sällsyntheterna att pappa nattade, och när han gjorde det var det så annorlunda att det blev riktigt spännande. Han hade en smal repertoar av böcker han gick med på att läsa - Astrid Lindgren eller Elsa Beskow helst. Men ibland berättade han sagan om hur man tar sig från vår Stockholmsförort ut till Nagu och Ingalunda. Med ljudeffekter och så: "Först tar man bilen till Värtahamnen, brum, brum, brum, sen åker man stora båten till Åbo...". Åh, vad jag älskade det! Och om jag nu 25 år senare har svårt att somna på grund av snurrande tankar dagdrömmer jag också om Ingalunda. Mindre fokus på resan dit, mer fokus på solvarma och lugna dagar utan måsten. Snart där igen....

Semesterhägring

Har varit ledig sedan slutet av april, men nu, nu börjar semestern PÅ RIKTIGT. Imorgon inleder Matte Matteo tre veckors ledighet och hela familjen (ja, vi är en familj nu när vi är gifta, även om vi bara är två) packas tillsammans med båtmotorer, fiskespön, skumpa, flip flops och badringar (okej, inga badringar) in i den lilla Corsan med riktning mot landet i öst och världens finast skärgård. Aaah...

Life goes on in Teheran

En sjukt fin inblick i ett liv på en plats där det inte är som här.

Schtäddag

Vaknade upp till en mulen dag. Lyckan i det! Inget strålande solsken förbjuder mig att vara inomhus och städa lägenheten idag inte, här ska det fejas.

Och nej, jag är inte ironisk, idag VILL jag verkligen städa. Ser ut som guds förbannelse här, som min dramatiske far skulle säga.

Smulpajens revansch

Förra veckan: rabarbersmulpajen turns out som en grågrön sörja, ätbar men ofantligt ful.

Denna vecka: rabarber-hallon-smulpajen turns out som fröjd för ögat och mon dieu, så god.

Är jag svensk eller finne?

Efter en vecka i fosterlandet är såväl jag som mannen övertygade om att det är där vi vill bo. Nära familj och vänner och med ständig tillgång till berlinermunkar. Bygga ett hus på mark som min familj ägt i generationer.

Efter en tid tillbaka i Stockholm är vi igen fast beslutade om att det är här vi vill bo. Här är vi födda. Här kan våra framtida barn växa upp i en gladare och mer öppensinnad atmosfär, med världen runt knuten. I en av världens vackraste städer.

Bite me. Kommer vi någonsin komma underfund med var vi hör hemma?

Recept på en Skön Söndag

Vakna utvilad, förmiddagshäng med L, Ikeabesök med pappa, jogga och fixa lite på gården. Lite sol och fågelkvitter på det och succén är given.

Statusuppdatering

Jag har:
Ett jobb!!!
Ett mysigt hem
En finfin man
En familj
En handfull härliga vänner
Gott om tid
En studieplats


Jag har inte:
1000 vänner som alla vill hänga med mig hela tiden*

*Eller jo, just nu känns det nästan så, eftersom varje kväll nästa vecka är uppbokad av catching-up möten med diverse kompisar

Big spender

Dagens strövande på stan resulterade i några riktiga klipp! En blus från Massimo Dutti på -50%, en tröja från Oasis på -50% och en liten kavaj från Zara som jag suktat efter länge men som alltid varit slutsåld i min storlek. Sjuk det där, hur man ibland kan shoppa i timmar utan att hitta något och så mitt i allt hoppar de där perfekta kläderna rakt upp i famnen på en. Mi lajki.

Köpte även Vickan och Danielgrejs för sammanlagt ca. 500 kr. Det var pinigt men grejerna var inte åt mig. Jag lovar.

Kroppsarbete och sånt

Årets första helg på Ingalunda är över. Stället har uppdaterats till 2000-talet med nytt kök (diskmaskin, äntligen!) och avloppsreningsverk (sjukt spännande. not.). Hantverkarna hade lämnat det roligaste åt oss och det blev ev del kroppsarbete med att röja och jämna marken. Det känns i min rygg kan man säga, men det känns mest som en skön påminnelse om att man har varit duktig! Och då är frågan: varför känns det aldrig så när man har ryggont från att ha suttit vid datorn på jobbet?

Lite perspektiv vore på sin plats

Jag har:
Ett mysigt hem
En finfin man
En familj
En handfull härliga vänner
Gott om tid
En studieplats


Jag har inte:
Ett jobb
1000 vänner som alla vill hänga med mig hela tiden

M/S Gerda

Igår, den 27 maj, inleddes terassäsongen på riktigt för min del. Vitt vin och skumppa intogs på ett soldränkt (sedan molnig och svinkallt) båtdäck med ett gäng After workare från M:s jobb. Det var så dags, med tanke på att säsongen inleddes i mitten av mars förra året, då visserligen på sydligare breddgrader.*

Människorna på bilden har ingenting med texten att göra.

* Bryssel, inte Karibien

Déjà vu

I morse tog jag mina sjukt intressanta böcker i rättsinformatik och hoppade på bussen till Stadsbiblioteket. Pluggade (läs smyggranskade mina fellow students, drack kaffe och åt en kanelbulle från 7eleven) i en av läsesalarna. Sedan hem för lunch bestående av blodpudding med lingonsylt. Student-glamour I call it.

Dear Spring,

You finally seem to be here! Had a wonderful out door lunch with Heidi, then got home to tidy the flat but somehow got stuck in front of the computer. Now small drops of rain are drizzling the window, adding to that lovely feeling of summer and "I've got all the time in the world-feeling".

Ingalunda - the original

Året var 1951 då farmor Ingeborg köpte sig en stenig udde på ön Nagu i åbolands skärgård. Hon bar dit säck efter säck med odlingsjord, planterade buskar och blommor och lät bygga ett rött litet hus med vita knutar. Vips hade hon skapat sitt lilla paradis vid havet. Hon döpte det till Ingalunda.