Wishbone chair

Vet inte om det beror på att jag snart flyttar in i ett nytt hem eller om det bara är en släng av materialism, men plötsligt tycks mitt ha-begär oändligt.

Hans J. Wegners designklassiker Y-stolen. Yes please.

På önskelistan

Den där elefantkudden från svensk tenn, please.

Här men inte här

Redan två veckor bakom mig på nya jobbet, i ny(gaml)a landet. Men det känns liksom inte på riktigt ännu, alltså det där med att flytta hit. Allt har gått så snabbt att min mentala sida fortfarande lever vardagslunk i Råsunda. Att bo hos mor och far på landet bidrar inte direkt till att det känns på riktigt, det är mer som vilken jul-, eller sommarsemester som helst. Med lite jobb då.

Undrar när myntet trillar ner, jag bor här nu. Jag är en basic finlandssvensk igen. Läskigt. Eller hurja, på lokalt språk.

No time for sentimentality

Det nya jobbet i det nygamla landet börjar på studs. Känner mig lite snuvad på min sista månad i Stockholm, då jag liksom hade tänkt göra och njuta av allt det där som inte går att göra och njuta av i Helsingfors. Som att ... äta på en massa mysiga olika restauranger, gå på utställningar, shoppa loss, fika med lokala vänner osv.


Min plånbok däremot tackar och drar en suck av lättnad.

Alltså den där absurda veckan...

... slutade med att jag fick ett nytt jobb! Och jobbet ifråga lyder under adjektiv som kvalificerat, kul och till och med ekonomiskt lönsamt. Herreminge, vilket flyt man har ibland.