bekännelsen

Det var först för några månader sedan som jag förstod hur man gör tankestreck istället för bindestreck på datorn. Tihi. Tidigare kunde jag bara göra det i Word (två bindestreck efter varandra och sedan radbrytning), men nu har jag alltså lärt mig koden alt+-. Fantastiskt i det lilla!

(Intresseklubben antecknar, jag hör rafset)

restaurant savoy

Mannen hade ett presentkort på 100e som vi brände på Savoy, till lunch en måndag. Ja, man får anpassa sig till realiteterna (barnvakterna) och då blev det så. I Aalto-miljö satt vi bland affärsmän och -kvinnor och tittade ner på en svagt grönskiftande Esplanad. Beställde in skumvin till fördrink, sedan en trerättersmeny ackomanjerad av ett glas vin. Tryffel, sparris, ett bröd som smakade lite härsket vid sidan av. Mer än så, så klart, men kommer inte riktigt ihåg vad. Och så kaffe på det, och handgjorda chokladpraliner. Gott, men dyrt som f-n. Knappt värt det, hade aldrig accepterat priset om vi inte haft presentkortet.  

Ca. 3 timmar senare: barnet kaskadspyr i min famn.
Ca. 20 minuter senare: jag kaskadspyr i toaletten, därefter med 10 minuters mellanrum under 6 timmar. (trodde jag skulle dö, på riktigt)
Ca. 9 timmar senare: the significant other kaskadspyr.

The rest is history, men om vi säger så här: inte så jättesugen på sparris, tryffel eller äta på Savoy "på ett tag".

kungliga bröllop

Alltså. I brist på egna kungligheter vurmar finländare generellt sett väldigt mycket för det svenska kungahuset. Lånar dem lite, liksom. Och fine, jag förstår (och följer själv lite i smyg med stort intresse Estelles framsteg - hon är ju nästan lika gammal som E). Men nu verkar det inte räcka. Nu har finsk TV kommit på den briljanta idén att låta vanliga par gifta sig "kungligt" I DIREKTSÄNDNING, MED KOMMENTATORER*, som kommenterar gästernas kläder, utsmyckningen i kyrkan, intervjuar gäster och brudpar och hen som gjort brudklänningen. Och det är så pinsamt. Så stelt, så klart – det här är ju Finland – och bröllopssällskapen ofta så långt ifrån glammiga som man kan komma. Den där mostern från Järvenpää med en klänning från KappAhl, den där kusinen från Uleåborg som har vita sportstrumpor med de svarta blanka skorna och pappan, som inte alls vill vara med i TV men som besvärat för sin dotter ner för altargången. Men jag kan inte sluta titta, förfasa mig och titta vidare. Ta upp en skämskudde, och titta vidare.

*förlåt för versaler, men DET ÄR SÅ SJUKT!