landet levererar

Efter tre timmar på landet hos mina föräldrar kom jag hem med två påsar rabarber, en liter blåbär och två liter kantareller. Och då hade jag inte ens lämnat tomten. Tack naturen. Och tack mamma för att du inte är intresserad av trädgårdsodling, utan låter skog vara skog.

i min del av stan

Jag bor i en av de 'finaste' stadsdelarna i stan som lätt kunde ha en air av snobbighet omkring sig. Vackra, dyra hus och stora bilar, delikatessaffärer och strandpromenad. Men mitt bland detta finns även förvånansvärt många socialt utsatta personer, som en lika naturlig del av stadsbilden som de uppiffade damerna med små vita hundar. Missbruk och hemlöshet skulle så klart helst inte få finnas, men på något absurt vis är jag ändå lite tillfreds (?) över att det finns lite av det även i mina knutar. Och att hundpromenerarna ibland tar sig tid att stanna och småprata med han som alltid står i sin slitna läderjacka och sina trasiga jeans vid glassorteringen, i hopp om att finna några pantflaskor. Allt känns så integrerat, för att ändå vara en så pass privilegierad stadsdel. Och därför älskar jag mina kvarter.

Oh my, så det här inlägget går att feltolka, eller framförallt fultolka om man så vill.

sommar, sommar

Semestern firades med tre lata veckor på landet, men sommaren lyser fortsatt med sin frånvaro. Eller okej, vi fick några fina dagar, men ingen så varm att tanken på ett dopp i plurret ens snuddade min hjärnbark.

Något deppigt att komma tillbaka till en sommartom stad, precis då de flesta andra i förväntansfulla lyckorus inleder sina semestrar. Men å andra sidan, så länge regnet dominerar är det rätt okej att vara i stan och inte ens förvänta sig de där lataste av sommardagar. Men de kommer. Augusti - hear me.

no man is an island

I söndags firade vi skruttets välkomstfest. Istället för den tilltänkta trädgårdsfesten (hej finsk sommar med 16 grader och regn!) fick släkt och vänner - närmare 30 pers - trängas in i mina föräldrars vardagsrum. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum och det fanns det sannerligen den här söndagen. Skruttet överöstes med fina presenter och framförallt fina ord och välkomsthälsningar. Tänker på kontentan i favvofilmen "About a boy" om att vi alla behöver ett nätverk. Vår flicka har lyckan att födas in i ett helt slott av hjärterum. Och jag har lyckan att ha fått en flicka som till gästernas stora nöje skrattar högljutt åt skämten i sin fars tal och charmar sin omgivning där hon nöjt går från famn till famn.