kemikalieångesten

När jag blev gravid var det någon instinkt som kickade in som gjorde att jag ville äta hälsosamt, helst ekologiskt, fick obehag för parfymer och allt som luktade kemikalier. Följaktligen uteslöt jag en massa produkter i badrummet, lät bli att färga håret osv. Köpte en bassalva på apoteket, Aqualan L, som jag sedan dess använt dagligen, till kropp, ansikte och händer. Oparfymerad, skön, och i praktisk stor pumpflaska.

I kväll läste jag en artikel om parabener och de starka indicier som finns om att de är skadliga – hormonstörande.

"Framför allt är det foster och barn som är känsliga. I dessa fall påverkar hormonerna utvecklingen. Om man exponeras för hormonstörande ämnen kan en person få permanenta fel som kvarstår i vuxen ålder..."

Kollar min apotekssalva. Den innehåller såväl propylparaben och butylparaben, som misstänks vara så skadliga att man i Danmark valt att förbjuda dessa i produkter avsedda för barn under 3 år. Och jag har alltså dagligen smort in mig i dessa kemikalier under hela graviditeten och E:s bebistid! Nu och då (tack och lov hemskt sällan) även E:s torra ben.

Resten av EU väntar tydligen på lite fler studier innan man vill förbjuda dem, fast det mest verkar vara en tidsfråga när det beslutet kommer att fattas. Bland annat svenska Läkemedelsverket strävar efter att åstadkomma ett sådant förbud.

Fi fan vad arg jag är, att det kan vara så här! Mycket sugen på att skriva till det finska läkemedels- och kosmetikabolaget Orion och fråga varför i h-vete de har dessa kemikalier i sina salvor, trots att de förmodligen är väl medvetna om riskerna. En risk värd att ta för pengarna?

we accept the love we think we deserve

Såg precis The Perks of Being a Wallflower. Så himla bra. Och precis den typ av film jag behövde se - lite mörk, svår, men med eftersmak av hopp och lycka. Lite Bowie, lite bekanta litteraturreferenser. Citatet ovan, bara det! Så mitt i prick, en enkel sanning. Om inte feelgood var ett så hemskt uttryck skulle man lämpligen kunna använda det för den här filmen.

Och jag är så lyckligt lottad att jag tydligen anser mig förtjäna det bästa på kärleksfronten. Någonting måste mina föräldrar ha gjort rätt.

10 månader

Hej E!

Du är nu hela 10 månader. Det går fort nu! De senaste veckorna har du lärt dig att ställa dig upp och gå med stöd, klappa händer och vinka. Du kryper nu mer än du ålar, och tar dig fram snabbare och snabbare för varje dag som går! Att sitta är inte så hejsan längre, helst vill du bara stå. Du älskar sladdar och eluttag och pappersinsamlingen. Du vill gärna tömma väskor och kastar ner allt som ligger på vardagsrumsbordet. Du älskar att slå saker mot varandra och kasta dem i golvet så att det smäller. Överlag är du ganska högljudd, skriker högt då det inte går som du vill, eller när du blir entusiastisk över något. Och så skrattar du mycket, och ibland låter du som en hel hönsgård när du gå på högvarv. Du älskar uppmärksamhet och flirtar glatt med främlingar ute på stan men blir mammig på kvällar och nätter. Då får inte ens din pappa natta dig. Och nätterna ja, sedan en dryg vecka får du inte längre amma på nätterna, men vaknar ändå ca 4 gånger och behöver bli klappad eller kramad för att somna om. På morgonnatten brukar du få sova bredvid oss i stora sängen. Du sover ungefär 12 timmar per natt, från 19-7 ungefär, och på dagarna sover du två gånger en timme.  Du är fortfarande kinkig med fast föda, men äter Pilttis kasvinaudanliha-burkar, avokado, banan, broccoli och ärter med god aptit. Att du rör dig så mycket och äter så lite har gjort att babyhullet börjar försvinna lite grann. Du är sötare än nåognsin men dina blå ögon och små lockar bakom öronen. Av allting här på jorden är det dig jag älskar mest!