E är drygt fem månader nu. "Överallt ifrån" överöses jag med info om att bebisar i den här åldern kan somna själva i egen säng, sova hela nätter och ha tydliga rutiner för mat och sömn, dygnet runt. Om vi har det? Not so much. Vi knatar på enligt E:s och min känsla. Anpassar oss lite efter dagens program med dagssömn och så, annars får E styra. Visst vore det skönt om man kunde klä på henne pyjamas, pussa henne på kinden, säga "sov gott, älskling", lägga henne i sängen och tyst gå ut ur rummet för att fira kväll i lugn och ro. Och sova ostört till kl 8 istället för att bli väckt 2 till, ja, oräkneliga gånger per natt. Men E vill äta 2-3 gånger per natt och det låter jag henne. Trots rådgivningens tips om att bebisar i den här åldern inte behöver äta på natten. För tanken på att låta henne skrika sig till sömns av hunger (hon ÄR hungrig!) gör mig illamående.
Vissa dagar är jag trött som få. Andra pigg som en lärka. Det här funkar för oss. Och så länge vi orkar så ser jag inte någon orsak till att sluta lyssna på hennes signaler och gå in och låta våra behov styra över hennes. This too shall pass. Om några år sover hon säkert (kanske?) hela nätter. Om vi har tur.
För eget minnes skull - så här ser det ut nu, i runda slängar.
ca 9 vaknar, ammar i sängen, stiger upp
ca 11-12 E somnar om för sin första dagssömn (i selen på min mage för att sedan läggas ned i sängen eller ute i vagnen). Sover kanske 45 min - 1 h
ca 14-15 E somnar för sin andra dagssömn, som ovan.
ca 18 E somnar för sin tredje dagssömn, som ovan
ca 21 E somnar för natten då jag ammar henne i sängen
