Rise and shine

Kom hem vid ett-tiden igår natt efter födelsedagsfesten, men upprymd av vin och glada diskussioner som jag var kunde jag inte somna förrän närmare tre. Klockan 8 vaknade jag av att solen sken in och var så lycklig över min nya vardag att jag inte ens försökte somna om. Livet är härligt ibland.

Nu: storhandling
Sedan: den nya Kitchen Aid:en får visa vad den går för i storbak.

Efter vardag kommer fest... och vice versa

Hujedamig så tiden går snabbt! Helgen var finfin med bröllopsmiddag som överträffade alla förväntningar och övernattning på mysigaste Hotel Onni. Här snackar vi lyxfrulle!

Sedan tillbaka till Stockholm och Den nya vardagen med nytt jobb på Det stora amerikanska företaget. So far so good! Har alltid tyckt att vardag är underskattat.

I did it!

Jepp, jag hann! Med allt utom joggingturen. Men jogga kan man ju göra vilken annan dag som helst, eller hur?

Semesterkoma?

Idag har jag hängt lite med finaste Emma och hennes finfina avkomma. Eftermiddagen fotsatte mindre glammigt med matuppköp och tvättid, och nu sitter jag helt apatisk i soffan och väntar på att maskinerna snurrat klart. Inga krafter, ingen inspiration men myror i kroppen och en miljon saker som borde göras. Men what the heck, jag har hur mycket tid som helst att städa lägenheten inför morgondagens visning, laga mat, diska, printa manyblad och placeringslistor och packa. Jag hinner. För att inte tala om den där joggingturen jag borde gå på.

Familjer och familjer

Sverigesemestern blev en "av och an" till Kalmar och Öland. Trevligt men inte magiskt på något vis. När mannen återgick till förvärvsarbetet återgick jag till semester på Ingalunda med det som en gång var kärnfamiljen. Mamma, pappa, syster, bror och jag. Sällan vi alla samlas utan att de ingifta är med. Som bonus närvarade visserligen två systerbarn. Trevligt var det, men oj så tydligt det blev att DEN familjen inte längre är min främsta familj. Jag är stor nu, tydligen.

Nu är jag tillbaka med min alldeles egna familj (Matteo that is) i sthlm. Löv it.