jag har en efterlängtad skatt i min mage och har inlett nedräkningen tills jag får snusa denna skatt i nacken. inte så långt kvar med andra ord och det gör mig självfallet lyriskt lycklig.
men vad är det med alla mödrar därute som känner sig tvungna att pådyvla sina egna upplevda erfarenheter som den enda sanningen för hur det är att vara gravid/mamma. inte som i "så här var det för mig" (vilket jag med glädje lyssnar på), utan som i "så här är det och så här kommer det att vara för dig". det gör mig vansinnig och bitsk. utåt sett bemöter jag det med ett kallt leende och hopbitna tänder och får sedan känslan av att dessa personer upplever det som om jag är likgiltig inför miraklet. det är bara det att jag upplever det här som min unika upplevelse, helt nytt för mig. och den kommer inte vara en exakt kopia av någon annans. inte bara är vi alla olika som människor, graviditeter kan se ut på och upplevas på så många olika sätt, för att inte tala om den lilla krabat som sedan möter världen - helt unik den också. summa summarum – VAD är det som får folk att VETA att "SÅ HÄR KOMMER DET ATT BLI FÖR DIG"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar