Älskade E! Du är nu 1 år och 8 månader, ett ynka kvartal kvar till 2! I går var det julfest på dagis, din allra första. Ni satt på golvet med era tomteluvor i den stora fina salen på tredje våningen, den med enorma rosettfönster som ni använder som jumppasal till vardags. Stämningsljus och fint pyntat. Vi föräldrar på bänkar i en halvcirkel runt om. Din fina egenvårdare hälsade välkomna och sedan hade ni samma upplägg som i er dagliga morgonsamling - började med att säga goddag på finska, ungerska, japanska och svenska och sedan - efter en varje gång upprepad särskild ramsa - fick ni i tur och ordning gå fram till påsen för att ta upp ett kort med en sång eller ramsa på som ni sedan alla sjöng tillsammans med väl inövad koreografi. Redan när ni hälsade i kör tårades mina ögon. Det var så underbart att se dig där i gruppen, hur trygg du var, hur mycket du kunde som jag inte hade en aning om! Jag som trodde att du nog skulle bli blyg med alla föräldrar i publiken och sitta och trycka i min famn (det gjorde de facto många av barnen i din ålder), men du satt där i främre raden och var så modig! Din pappa och jag höll nog på att spricka av stolthet. Och när du klappade och stolt sökte ögonkontakt med publiken efter varje sång - med glittrande ögonen och världens största leende. Herregud. Att du är min! Att jag får vara din mamma! Världens lyckligaste jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar