Såg precis The Perks of Being a Wallflower. Så himla bra. Och precis den typ av film jag behövde se - lite mörk, svår, men med eftersmak av hopp och lycka. Lite Bowie, lite bekanta litteraturreferenser. Citatet ovan, bara det! Så mitt i prick, en enkel sanning. Om inte feelgood var ett så hemskt uttryck skulle man lämpligen kunna använda det för den här filmen.
Och jag är så lyckligt lottad att jag tydligen anser mig förtjäna det bästa på kärleksfronten. Någonting måste mina föräldrar ha gjort rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar