Var på en arbetsintervju idag och leker nu med tanken på att jag ska börja jobba om två veckor. TVÅ VECKOR! Bara två veckor kvar av att kunna snusa på E i tid och otid, så mycket jag vill. Att få drunkna i bebispussar och kramar. Att kunna ta det lite piano på morgonen, känna in "vad ska vi göra idag då" och sedan bara låta det flyta på enligt känsla. Att gå på promenad i vintersolen, den man aldrig upplever när man jobbar. Att slippa bry sig om hur man ser ut och "vad ska man ha på sig idag då". Att vara minimalt stressad. Att få träffa en massa nya människor, mammor, pappor och barn, och inse likheten i livet mitt i allt det olika.
Och samtidigt, kanske bara två veckor kvar av den där förlamande tröttheten som uppstår av att man aldrig får sitta still. Av att konstant bli avbruten. Av att gå med barnvagn gata upp och gata ned gärna oplogad!) två gånger per dag. Att säga nej, nej, nej, hundra gånger per dag. Att inte hinna äta/dricka/gå på toa i lugn och ro. Av att inte få vara den som bara vänder sig bort och somnar om när E vaknar på natten. Av att känna sig som mamma, BARA mamma. Det ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar