Du är 16 månader. Tiden går så fort nu. Eventuellt lite för fort. Du har vuxit och utvecklats så mycket den här sommaren. Efter två veckor på Ingalunda med dina kusiner blev du en helt annan människa. Säker i fysiken och så självständig på något vis. Du springer och hoppar, okej – du lyckas sällan lämna marken när du hoppar – men ändå. Klättrar upp och ner för trappor, till och med upp i stora rutschkanan på gården, och balanserar på diverse konstiga ställen. Springer iväg med kusinerna utan att ens reflektera över var dina föräldrar är.
Under sommaren har du upptäckt din navel och petar mycket på den. Så till den grad att den blev irriterad och vi fick börja putsa den med desificeringsmedel och ha på dig bodyn igen. Du kan peka ut näsa, ögon, öron och mun och lär dig förstå ord med en faslig fart, men har inte riktigt lärt dig härma ännu. Du har börjat säga tvåordsmeningar: "där bär" och "där Alba". Du älskar nämligen bär – blåbär, vinbär, smultron och hallon – och beundrar hunden Alba över allt annat. Du äter fortfarande som en sparv, helst bara mjölkprodukter, och krånglar fortfarande med dagssömnen. Nu sover du oftast en dryg timme efter lunch i din vagn, efter att vi promenerat dig till sömns. På natten sover du bra (fast läggningen tar tid ibland) och vaknar högst en gång på morgonnatten, då du får komma upp i vår säng.
Du är inte tillnärmelsevis lika mammig som i våras. Det är skönt, men i smyg saknar jag din närhet. Jag har börjat jobba och du är hemma med din pappa. Ni har det superfint ihop! Ibland känns det som om jag har ett större behov av dig än vice versa. Saknar att ha oceaner av tid med dig, men älskar att se dig bli mer och mer självständig. Nästa vecka ska du börja på dagis. Du är så social och älskar människor, så jag tror du kommer att tycka om det, men är rädd för att du kanske blir lite överstimulerad. Spännande blir det hur som helst, och en enorm omställning för hela familjen.
Åh,vad jag älskar dig. Över allt annat här på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar