Förra helgen bestämde vi oss för att vända en dålig dag med att promenera till Sis.Deli och köpa fika för att sedan slå oss ner i parken vid Eirastranden. Njuta av vad vi förmodade vara en av de sista sommardagarna. Little did we know att det var Helsingfors maraton på gång. Men strax kom täten springande och gatorna kantades av hurrande människor. Och jag vet inte vad det är, men jag blir så himla blödig av sportevenemang som dessa. Där människor med vitt skilda bakgrunder, äldrar och nationaliteter sliter och ger sitt allt, och andra - främmande - människor så hjärtligt hurrar och hejar på allihopa. Jag får gåshud och blir gråtfärdig och tänker att människan är god, ändå.
(Och så kan jag inte låta bli att tänka att de nog är lite galna, de där maratonlöparna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar