dykungen

Vi började på babysim för några veckor sedan och E älskar det! Första gången skrattade hon sig igenom hela bassängtiden. Med koncentrerad min jagar hon bollar på ytan, beundrar solkatter och andra simmare. Och förra veckan dök hon! Jag var nervös som få, men E såg totalt oberörd ut. Blicken sökte genast efter en ny gul boll att hugga tag i så fort hon kom upp. Så himla stolt! Även om jag egentligen inte riktigt fattar grejen med det här dykandet. Visst, bra att barnen lär sig att inte få panik under vattenytan, men är det kanske inte mest för föräldrarnas nöje ändå?