egen tid, they call it

På måndag åker jag iväg på en tredagars arbetsresa. Meaning, tre hela dagar utan mitt lilla skrutt. Som jag hittills inte varit ifrån längre än ett knappt dygn. Kanske på tiden kan man tycka, hon är ju snart två. Men åh, så jag gruvar mig. Mindre orolig för henne, mer för mig själv. Jag kommer ju gå i bitar av saknad. Tack och lov kommer det förmodligen vara fullt upp under resan. Men kvällarna på hotellrummet - hur ska jag kunna sova, helt ensam? Smått ovant, det var nog över två år sedan jag sov utan varken man eller barn! Men ska försöka njuta — egen tid, juh!